Lera

Jag klafsar runt i lera på promenad i dystert skånskt landskap. Grusvägen och jag. Dammarna och jag, vita svanar fortfarande där ute på småvågorna. Det blåser, jag drar upp huvan. Inuti mig kämpar vilddjuren, sliter köttet mellan sig. Över min stumma kropp far ovädrena ilskna och uppeggade. Någonstans här går gränsen, någonstans här börjar något som inte är känt, något som går över mitt förstånd. Vacklande går jag på den smala linjen mellan världen och icke-världen. De små, murkna träden längs vägen suckar, men står ut i gråregnet.